Va gör vi? Nu kör vi!

Skäms på mig! Det går alldeles för lång tid mellan att jag skriver nått. Det är för mycket annat helt enkelt. Om tre veckor bor vi i hus! Känns helt fantastiskt och konstigt och galet. Och så är det fullt ös med bröllopsplanering. Och packkaos. Och allt annat som hör livet till. Ta det lugnt, vad betyder det?

Idag va syster och S över och fikade i timmarna tre och så pratade vi massor med bröllop. Galen jakt på tärnklänningar som inte ruinerar en men som är i rätt färg och längd och stil . Och så hår, smycken och skor. Och hur bröllopet faktiskt kommer att vara. Jag har en så klar bild i huvudet att jag har svårt att förstå att inte någon annan tycker att allt är självklart :P. P är helt med på hur allt kommer vara i alla fall och det är så himla skönt att vi har koll båda två . Men jag har hittat en tärnklänning jag gillar, ska låta det få sjunka lite så får vi se vad jag tycker om den om ett par dagar. Och så har vi hittat slipsar till bestmans också, måste bara checka så att dom gillar dom också ^^.

Och så har vi äntligen tagit oss i kragen och gjort en grov skiss över hur dagen kommer att bli. Förut har vi haft det i huvudet, men nu är faktiskt allt nedtecknat. Sen finns det säkert mycket man kan fylla på med om man vill, men vi känner att det är dumt att planera varje detalj: det innebär bara att en miljon fler saker kan gå fel.

Det börjar ju bli lite dags att sätta menyn också, vi har ju fått en del förslag och vi har lite svårt att välja, det finns så himla mycket gott! Men det är ju ingen superpanik tack och lov. Men på det hela taget så känns det som att vi är rätt på banan, det finns massor med saker kvar att bocka av från listan, men mer än hälften av det kan vi inte göra än ändå. Typ sista provningen av kläder och sånt. Men det känns som att det har varit en väldigt produktiv dag. Det är skönt att prata igenom allt och verkligen stämma av att vi fortfarande har samma bild av dagen.

Fru E i sitt hus. Jag är oförskämt lycklig. Jag önskar jag kunde dela med mig av mitt rosenskimmer till hela världen och göra den till en bättre plats för alla. <3

Sol, liv, underbart!

Jag inser att jag har varit såååå himla dålig på att få nått gjort här. Det har varit så himla mycket med annat. Vi sålde lägenheten i december, utflytt 20/4. Så på deadline skulle vi hitta ett hus som vi vill bo i alltid på en marknad som va så död så det finns inte. Bra tänkt Alexandra, sälj och leta hus under den tiden på året då det händer absolut minst. I år kom det dessutom ut bara typ hälften så många objekt som det brukar. Stressnivån låg långt över vad som faktiskt är hälsosamt. En bergochdalbana med förtröstan ena dagen om att det skulle lösa sig till en hopplöshet om att någonsin kunna hitta något som innehöll allt vi ville ha till ett pris vi klarade av. Och till råga på allt, hotet om dom kommande amorteringskraven som vi till varje pris ville undvika. Chanserna att få köpa ett hus i en dyrare prisklass sjunker radikalt om man ska amortera flera tusen varje månad.

Så i min desperation så finkammade jag varenda mäklarsida förutom att kolla hemnet och blocket fem gånger om dagen. Så fort det kom ut något som låg som kommande så hörde jag av mig till mäklaren för att få mer info istället för att snällt vänta tills den kom ut till försäljning. Och det va där jag hade min lyckträff.

I typ januari så såg jag ett hus som låg som kommande. Det låg i ett område som jag alltid drömt om. Men som till stor del består av fritidshus och därmed har ganska torftigt med sovrum. Men jag mailade mäklaren. Det lät perfekt. Lagom många sovrum, en plan trädgårdstomt (vilket är ganska ovanligt i det området som annars mest består av berg och tallskog) och så va det för dyrt.

Då.

Jag lyckades få till ett högre lånelöfte än vårt ursprungliga. Och så en dag på bussen så kom jag på det där huset igen. Det va borta från mäklarens hemsida. Men jag mailade mäklaren igen och frågade om det kanske hade gjorts någon fotografering osv. Fortfarande va jag ganska orolig att P skulle tycka att det låg för långt bort. Vi bor rätt nära stan idag och han har gjort det länge och har sagt att det är viktigt för honom. Men titta kan man alltid göra tänkte jag och lyckades få till en förhandsvisning.

Så vi åkte för att titta. I kolmörker. Och så körde vi fel för att jag va så nervös. När vi tittat och satt oss i bilen igen så kände vi bara båda att "här vill vi bo". Vi väntade på lite kompletterande uppgifter och sen va det bara samtalet "vi tar det" som behövde genomföras.

Så nu är det klart. Och vi lyckades till och med få inflyttningen till den 17/4 så vi slipper hitta en soffa att sova på :D.

Och mitt i allt det här så planerar vi ju bröllop också! Men tack vare att vi började planera i god tid (va väl nån mening med det också ^^) så känns det som att vi bara har småfix kvar. Sätta menyn, göra bordsplacering, finjustera programmet, se över spellistan. Typ :D. Skönt när man inte behöver känna nån verklig stress över det utan kan ta det när man har lust och tid och eftersom det mesta är åtminstone delvis gjort så tar det inte så lång tid att färdigställa. 

Så i början av juni så blir jag Fru E!

Så himla härligt nu när ljuset kommit åter och solen lyser och man känner hur det blir varmare och varmare (har bytt till tröja och väst istället för vinterjackan dom flesta gångerna på senare tid ^^). Och hur knopparna börjar bli gröna på buskar och träd och snödroppar och krokusar i varje rabatt. Är så himla sjukt taggad på trädgård nu! Vill sätta lökar och ha tulpaner och krokusar och påskliljor som tittar och upp deklarerar att nu är det vår minsann! Och det finns tydligen blåsippor på vår blivande tomt! Och så vill jag shoppa klätterväxter som ska blomma och dofta i sommar. Och ha massa fruktträd och bärbuskar. Jag får tvinga mig till att inte köpa redan nu. Har sagt att jag tidigast i höst får göra nått sånt. Det finns inte tid att ta hand om massa små späda skott nu. 

P vill ju bygga bastu så fort som möjligt. Och så ska vi hägna in tomten på nått vis (helst så man inte blir ruinerad på kuppen). Och så är det uppackning och bröllop och så ska man ju helst ha tid att bara slappa i en solstol med en grym bok. Så ligga på knäna i rabatten får bli nästa års sysselsättning. 

Iiiiih! Va härligt det är att leva känner jag! Solen gör så himla mycket. Blir glad bara jag får solen i ansiktet och så tänker jag på bröllop och flytt som båda är så nära och känner mig så himla lycklig. Tänk att jag får va med om allt det här fantastiska!! Ibland känns det som en dröm. En ljus härlig dagdröm. 

Är väl därför jag drömt lite mardrömmar på sistone. Två stycket på två nätter dessutom. Den ena handlade om att ingen sa till mig när det va dags att gå in i kyrkan så det blev aldrig nått bröllop och prästen tyckte att det va mitt fel eftersom "jag aldrig dök upp" och ingen annan tyckte att det va konstigt att det inte blivit nån vigsel. Den andra handlade om att jag blev kidnappad av nån maffioso och skulle säljas på horauktion i oanständig utstyrsel och sen blev det nån vild jakt i något som såg ut som ett köpcentrum och så slog P ner en skurk <3. Det låter inte mycket för världen, men det va jobbiga drömmar när man väl upplevde dom. Huvva. 

Men verkligheten överträffar myten. Livet är ljust och soligt. Och jag är lycklig. Det är vår. Och livet är faktiskt helt fantastiskt när man tänker efter.