Bye bye flyttkartonger!

Det är så himla skönt att kunna andas igen! Prio ett va att få upp köket så att man inte behöver va så begränsad i vad man ska äta. Sen gäller det bara ha tid att laga mat. Och ha mat att laga. Men annars så :).

Det som är kvar nu att göra är väl packa upp pysselrummet och alla lådor i poolhuset (plus ett ton småfixar överallt, men i stora drag i alla fall). Och så måste vi skaffa utemöbler, balkongmöblerna ser extremt fåniga ut på vår stora altan ^^. Och räfsa upp alla löv i trädgården(!).

Voffs är en skamfläck och har redan hunnit rymma två gånger (in på grannens tomt). Superpinsamt. Så måste få upp nått staket (åtminstone åt just den grannens håll) snarast :P. Annars har hon (den mesen) anpassat sig jäkligt bra till huset och har inte alls varit speciellt stressad över nytt ställe eller så som hon brukar :).

Har jag sagt...

...att jag bara vill att den här veckan ska va över? Jag vill ha mina nya nycklar, jag vill ha lämnat ifrån mig dom gamla. Jag vill lämna lägenheten bakom mig. Jag vill ha alla lådor på plats så jag kan packa upp dom. Jag vill ha vår nya ugn på plats och jag vill baka. Bröd. Kakor. Tårtor. Jag vill sitta i solen på altanen. Jag är så färdig med där jag är just nu och jag vill bara komma vidare nån gång. Så fort vi tar ett steg framåt så är det någon som sträcker ut armen och bara "nehej du, stå kvar, vi måste gå igenom den här skiten också".

Jag har konstant mjölksyra i vaderna numera över allt det här. Det låter helt koko, men det känns som jag vandrat två mil redan när jag vaknar. Skitjobbigt. Nu vill jag bara ha färre saker att koncentrera mig på så jag kan få återhämta mig och ladda och se fram emot bröllopet. Och ändå.. så jävla mycket saker är det inte. Men att man inte har kontrollen på de saker som är, att man går och väntar på svar. Urk. Och inte kan man gå hem och mysa och ladda batterierna, för varenda filt och extra kudde är nerpackade. Och det är helvetiska jävla lådor överallt. Är det verkligen bara tisdag? Det borde vara minst torsdag.

Så nära att jag nästan känner gräset under fötterna..

Jag vet inte vilket som är värst. Att inte vara färdigpackad eller att behöva kryssa sig fram bland alla miljoners lådor.

Vi har banne mig fyllt så gott som alla lådor vi hade, och det va närmare hundra stycken. Var man än läser så säger dom att man ska räkna en låda per kvadrat. Och vår lägenhet är på 60. Det känns faktiskt ganska jobbigt att inse att vi har så mycket prylar att vi överskrider vad som då kan anses som "normalt". MEN, då har vi packat ner nästan alla våra kläder och allt linne i flyttkartonger också. Och så har jag ju en hel drös pysselgrejer (typ 6 flyttkartonger). Sååå vi kanske inte har sååå mycket saker ändå :P. Jag försöker intala mig de i alla fall. Jag har ändå alltid tyckt att vi bott rätt luftigt och så där.

Känns verkligen att det är nära nu. Igår monterade vi ner tv:n (50") och satta istället vår lilla sovrumstv (32") på tvbänken (eftersom lilla tv:n har ett stativ). Den känns verkligen yttepytte när man sitter i soffan, vårt nuvarande vardagsrum är ju nästan kvadratiskt så man sitter ganska långt från tv:n. Och så tog vi ner alla hyllor och tavlor spacklade vi igen hålen. Och packade alla kläder utom dom vi ska ha den här veckan. Rullade ihop mattorna. Nu är det typ packa en låda kvar i alla rum, och det är dom grejerna som man inte kan göra förrän i sista minuten. Shit va jag vill att det ska bli lördag nu så att man kan få sprida ut lådorna så att det inte är lika trångt. Och ännu mer, packa upp allt fort som fasiken! Jag vill inte se en flyttkartong till så länge jag lever. Typ.

Sista tvättmaskinen gick idag. Jag tänker inte tvätta nått mer nu i den här lägenheten. Och Ida har varit i Borås över helgen så hon har sluppit undra va sjutton som pågår här hemma. Vilken chock hon kommer få imorrn när hon kommer hem. Stackars skruttan <3. På fredag morgon lämnar jag henne till mamma igen så hon slipper va med om kaoset på lördag, och så hämtar vi henne när allt är flyttat.

Har typ konstant ont i benen, som om man gått jättemycket, nu. Stress över allt tror jag. Åh va jag längtar nu!!

Puh!

Man kan ju lätt säga att påsken inte blev som den brukar. Fyra dagar i rad ägnade vi åt att packa packa packa. Vi har nu över 60 flyttkartonger som står i vardagsrummet. Och en UGN! Det är lite sinnessjukt. Hahaha. Och då har vi en del kvar i köket att packa. Och kläderna. Och TV och det som behövs för att det ska funka. Och lite värdesaker som man inte vill tappa bort. Och lite annat allt möjligt. Såååå.. det kommer bli en del lådor till kort sagt.

När jag ser alla lådor vet jag knappt om jag ska skratta eller gråta. Det är ganska påfrestande med alla saker som man inte längre kommer åt. Och man vet inte riktigt var man ska börja längre med det som är kvar. Vi kommer att flytta in som det va tänkte i alla fall. Väldigt skönt.

Gissa vad vi ska göra i helgen?:D PACKA såklart! Nu är det ju ändå bara lite mer än en vecka kvar. Nu är det bo i en resväska som gäller. Huvva. Va jag längtar till nästa helg när jag istället får börja röja upp allt istället för att behöva fundera på varje sak "kommer jag behöva den här eller kan jag klara mig utan den en vecka?".

2015

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Aldrig får man va riktigt glad. Det verkar som vi kommer behöva skjuta på flytten vilket känns superjobbigt. Vi ska träffa säljarna ikväll så får vi hoppas att vi kan komma fram till något.

MEN, P fick nytt jobb idag vilket känns jättekul! Det här verkar verkligen vara något som han tycker är kul så det är ju toppen.

Sååå.. berg och dalbana. Känslostormar. Bo i flyttkartong. Planera bröllop. Varför vänta när man kan göra allt på en gång? 2015 har redan varit ett galet år, vi har liksom redan fyllt kvoten för ett år. Nu måste ju resten bli lugnt. Resten av året kan ju inte hålla det här tempot också menar jag :'D

Men det är vårt år i alla fall. 2015. Året då allt händer.