Hacksaw

Det va inte alls plättlätt som jag trodde det skulle bli att springa 3,2+intervaller igår. Va ju lite mör efter lindyn från i tisdags kväll så förklaringen ligger väl i att jag inte hade någon vilodag. Springa måndag, lindy på tisdagen och springa onsdag. Jag gjorde det mest på ren vilja. Känner mig rätt dålig för det, jag borde ha klarat det bättre känns det som. Imorrn ligger ambitionen på 8km dessutom. Men idag har jag ju vilodag så det borde va ok. Och jag sprang ju faktiskt 6,4 i måndags och 8 är ju bara 1,5 km mer. Det går bara man vill.

Fick en reminder när jag stod där på bandet hur mycket som ligger i mentalt i hur långt man orkar springa. Jag räknar ju ner sträckan hela tiden för att typ behålla koncentration och inte distraheras av vad som händer runt omkring mig. Och dessutom så känns det som att jag kommer nån vart då också. Ska jag försöka titta på TV och tittar ner emellanåt så känns det som om inget händer. Konstigt nog. Men så är det, och jag räknar ner hela tiden, från första metern. Eller, jag tänker för mig själv var hundrade meter "nu är det bara Xkm kvar, det är ju lugnt, det har jag gjort förut". När sträckan är längre (ex 6,4 km) så är varje kilometer en sån liten del av helheten, så det känns som man avverkar det snabbar än när jag som igår tänkte "idag är det bara 3,2, det kommer gå jättesnabbt" och resultatet blev att det kändes som en evighet innan jag ens hunnit en kilometer. Både en välsignelse och förbannelse att man är så lättpåverkad. Det är coolt att man kan påverka sig själv, men det gör ju att det är lättare att misslyckas också så fort tankarna blir lite mer negativa.

Lindyn va kul i tisdags, vi fick göra en grej som jag kanske sett nån gång bara men aldrig provat förut. Hacksaw.

Och så bokade vi igår in en spontan-kryssning. Ska bli mys :). Birka-båten med soldäck #sommar och bubbelpool och drinkar. Yay.