Lite kort

Förra söndagen fyllde lilla kusin T år, hade tid, lust och inspiration så hon fick ett kort på sitt paket :).

Och i tordags så va S här och pysslade julkort :). Jag hann med att göra två, varav jag är mer nöjd med det ena än det andra XP. Även om det andra blev rätt bra till slut ändå. Så går det när man inte har nån riktig plan utan bara börjar göra lite hipp som happ.

Halloween-pyssel

Idag ska vi på middag hos K & T. Dom har skaffat världens sötaste valp som jag planerar att kidnappa 3:D.

Gjorde kanlerostade mandlar och äppelchips häromdagen så tänkte ge dom det i värdgåva. Tycker det är en mysig grej att ta med sig något när man är bortbjuden :). Man borde göra det oftare.

Eftersom det nästan är Halloween så fick jag tillfälle att använda dom få halloweengrejer som jag har bland mina pysselgrejer. Helt klart nöjd med resultatet :).

Mysmössa :)

Har ju börjat sticka för fulla muggar. Häromdagen blev jag klar med min mössa, som om jag får säga det själv, blev urbra :D!

Följde den här beskrivningen. Väldigt lättförståelig beskrivning även för mig som är nybörjare :). Att öka på och minska ner maskor fick världens snällaste och bästa mamma hjälpa mig med. Så nu kan jag det också. 

Mössan blev så bra att jag tänker göra matchande halsduk och vantar :D.Kul, gick fort, blev fint. Wii.

Pre-lunch-shopping!

Strax dags att dra iväg på lunch. Men innan dess hann jag klicka hem dom här fina tröjorna från Stormberg.com

Nu känner jag mig redo för kalla dagar! ^^. 

Älskar verkligen snöflingor. Tycker att det är en otroligt vacker figur. Har till och med övervägt att ha vinterbröllop bara för att kunna få dekorera med snöflingor. Men att inte behöva frysa och bylta på sig massa kläder är mer värt.

LUNCH!

MÅL!!! wooooo

I dag har jag sprungit MILEN! Min resa mot milen började i november förra året och nu är jag äntligen i mål! Riktiga kicken blev det ju nu efter sommaren när jag successivt ökat med en halv kilometer i veckan sen början av augusti.

Och nu är jag alltså KLAR! Nästa mål är att springa milen utomhus som siktas på till våren. Resten av hösten och vintern ska jag ägna till att trappa upp lutningen så jag är förberedd sen när jag sätter igång ute ^^.

Jag är sinnessjukt stolt över mig själv att ha tagit mig från ingenting till där jag är idag. Det va häftigt sista 250 metrarna när jag insåg att jag va så jävla nära och skulle klara det och göra det på en bra tid och hela kroppen bara fylldes av ett lyckorus. Helt fantastiskt!

Känns otroligt bra att faktiskt ha uppnått nått man tagit sig för att klara av. Något som kändes ljusår bort när man startade. Jag är bara ett av alla exempel på folk som ändrat sin livsstil till en sundare.

Väl värt att nämna är ju att i början så hatade jag att springa eftersom man blev så svettig, och fick håll, och hade svårt att få luft. Va långt man har kommit sen dess :). Jag minns när jag va stolt över 2,4km. Och jag minns hur jag tyckte att det va mördande långt också. Och kan jämföra idag när jag känner att det mest är uppvärmning och bara behagligt.

MEN JAG HAR TAMEJFAN ÄNTLIGEN SPRUNGIT MILEN!!!!!!!!!!!!

Vacker musik i mina öron

Hörde precis ett så fint stycke av Vivaldi som jag inte har hört förr (inte för att jag lyssnar på klassiskt så ofta, men vissa låtar känner man ju bara till som Dom fyra årstiderna och så där). Ville bara dela med mig av det eftersom det verkligen va så vackert :)

Helgens skapelse

Tänkte bara visa upp kortet jag gjorde igår. En av dom nyare stämplarna jag har från Panduro, text från ett gammalt Penny Black-set och så målat med ProMarkers (mina ångestladdade pennor ni vet).

Så himla nära målet nu

Idag ställde jag mig på bandet. Och mådde skitbra. Veckans mål: 9,5km. Löjligt nära milen. Började springa, första och ibland kanske till och med andra kilometern brukar va jobbiga, mest mentalt (hjärnan typ säger till mina ben att dom är trötta vilket är en stor fet lögn). Men så va det inte idag. Wohoo.

9,5km i 10km/h blir 57 minuter. För att fördriva tiden där när jag står och springer så brukar jag räkna ner "nu är det bara 500 meter kvar till 6,5km" "nu är det bara 350 meter kvar till 6,5km" osv. Sen brukar jag även kolla av vilken trolig sluttid jag kommer landa på. Så sysselsätter mig helt enkelt med lite matte. Så sätter jag lite press på mig själv att klara mig lite under det förväntade resultatet (som 57 minuter som det va idag) och sa till mig själv att om jag klarade det på 55 minuter skulle det va awesome. Två minuter är inte speciellt stor skillnad egentligen, men det är att springa typ 10,5km/h vilket ändå är att behöva springa snabbare. Och hallå, vi pratar ändå om att springa i nästan en timme och faktiskt avverka nästan en mil (i alla fall på låtsas), så då tycker jag att det är en ganska stor grej att öka på tempot lite.

Nånstans mitt i så kom tanken till mig "men hallå, det är två minuter! Varför är det så viktigt, spring långsammare, slipp bli lika trött och gör det på 57 minuter istället" fast sen slutade det i alla fall med att jag ökar på där på slutet och min sluttid blev 54:40 vilket jag är grymt stolt över!

Om en vecka vid den här tiden har jag klarat milen. #fyfanvajagärbra

(ps. viktnedgången ligger på -4,3kg just nu. Mindre än 3kg kvar!)