Jo då, jag lever fortfarande. Har bara haft full upp med typ.. livet :P. I fredags träffade jag M som jag inte träffat på evigheter. Oooh det är så himla härligt att umgås med folk man tycker om <3. Det ger liv åt själen. Bara sitta och snacka skit i timme efter timme. Helt underbart. "Sitter och dricker drinkar med fiiinaste M". Känner mig lite träffad av delar av den där reklamen för sluta-ratt-surfa. "ping, sitter och äter cupcake med finaste vännen. Ping, du är finast, ping, du är". #host
I lördags rök julpyntet. Jag älskar jul och jag älskar att ha det juligt, men jag kände att det va dags att packa ner det för den här gången. Jag ville ha ljust och vitt och luftigt! Så bytte plats på några gardiner och struntade i att hänga upp några. Plus att jag va extra ambitiös och strök gardinerna (måste va första gången någonsin jag gör det) så dom är helt oskrynkliga nu :). Det vart såå fiinnt! Känner hur taket lyfter och jag kan andas :D. Och va mycket plats det blev i fönstrena, och där granen stod och allt. Wii.
Sen blev det en lite sen lunch på nya Carnegie. Dom öppnade ju för lunch onsdags så då va P där och lunchade kollega och provade deras nya (och första) lättöl Halvljus. Så nu va det dags för att prova deras andra nyhet. Jag åt konfiterat anklår som va sagolikt gott och sjukt mättsamt. Hej kalorier! Man har ju typ kokat ankan i fett, som sen har fått stå typ över natten och sen steker man på det. Massa fett :S. Men sååå gott! Och dom hade gjort det riktigt bra, mört och krispigt och supermums. Jag är ju ingen öldrickare så det blev äppelcider till, men provade Halvljus också, och för att va öl så va den helt ok faktiskt. Antingen börjar jag vänja mig vid öl, eller så börjar jag hitta dom som inte är så fruktansvärda. Det absolut bästa med Carnegie måste ju ändå va att man får ha med sig hund om man sitter i bardelen (vilket tar upp typ halva restaurangen så inga problem, och det finns massor med bord). Så Idsan va med. Och hon gillar att va där också, det va andra gången hon va där och igen så fann hon sig till ro direkt. Annars brukar hon va lite småorolig och inte helt bekväm när man tar med henne nånstans. Även på uteservering. Men på Carnegie trivs hon. Och personalen är ju helt fantastisk. Man får vatten till vovvsan utan att ha bett om det och dom är så himla trevliga och vet vad dom sysslar med (när det gäller ölet alltså). Så helt klart ett av mina favvoställen ^^. Man känner sig lite hemma liksom.
Vi pratade om att gå och bowla på kvällen, men när vi klev ut och snöstormen hade slagit till så bestämde vi oss för att vi inte ville gå ut mer än nödvändigt. Med tanke på att jag slocknade i soffan tidigt så va det väl lika bra. Blev astrött supersnabbt :(. Vi roade oss med att prova Leifmanns Glükriek som vi hade hittat bland julölerna. Kriek är ju en spännande grej. Det är ett öl. Som är spontanjäst. Som man smaksatt med körsbär. Resultatet är något som påminner mer om en torr cider. Utan någon beska alls. Ett öl jag faktiskt gillar. Väl värt att nämna är att jag provade kriek när vi va på Cantillion i Bryssel. Dom gör sin kriek så som man gjorde förr: man har ett fat öl som man slänger ner en drös körsbär i och så får det stå ett tag till. Jag vet inte riktigt hur man gör i större produktion, men det fuskas med största sannolikhet med smakämnen och sånt. Hur som helst, den krieken i Bryssel, den va en sur historia. Inget som jag vill ha igen. Men Leifmann gör god kriek. Glükrieken är alltså nån form av glöggkryddad kriek. Det stod på den att man skulle dricka den 70-gradig, men v ville prova både varm och kall så vi tog hälften hälften.
70-gradig glükriek smakade som varm saft. Inte så roligt, inte jättespännande. Den blev godare ju mer den svalnade. Den kalla glükrieken va däremot god. Men jag föredrar nog en vanlig kriek. Men det va kul att prova.
Igår slängde vi ut granen (som vi inte orkade göra i lördags) och så ner med alla lådorna i förrådet. Och sen annat sånt där tråkigt som man måste göra, typ tvätta och dammsuga en miljard barr. O vilken spännande söndag det blev :P.
Roligare va att jag startade på mitt senaste stickprojekt. Fick egna stickor i julklapp, och garn. Annars brukar jag friskt låna av mamma (stickor alltså). Det är ett rätt tunt garn och smala stickor, så det va tänkt att bli två par strumpor av det. Men jag har ju fått dille på knästrumpor så det tänker jag göra. Och i vanlig ordning tänker jag inte göra enklaste varianten som går, nej då, det ska bli randigt och med mudd i resår och sen annan resår på själva benet. Och mönstret har ingen resår på foten men det tänker jag göra ändå. Jo då, jag har en plan. Men följa mönstret.. äsch det verkar ju för enkelt när man inte är så van att sticka. Smart tänkt där Alexandra. Verkligen. Det blir nog bra. Har hunnit en bit i alla fall :)
Mitt andra stickprojekt, halsduken som ska matcha min mössa och mina vantar, ligger lite på is tills jag kommit på hur jag ska göra för att den inte ska krulla ihop sig. Vill ju att mönstret ska matcha mössan, och har ingen lust att göra massa rätt bara för det finns ju inget sånt på mössan alls. Så konsulterar internet, mamma och kollega i att komma på bästa varianten. Nu är det strumporna som gäller i alla fall. Heja!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar