Nytt år

Så va vi inne i 2016. Det känns lite sorgset att lämna 2015 bakom sig. Det har varit ett fantastiskt år och i och med huset har jag upplevt alla årstider på nytt. Allt från att kratta löv, klippa gräsmatta, elda ris, sola till klafsa i lera, bygga midsommarstång, plocka blommor och gå på upptäcksfärd. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur livet 2015 skulle gestalta sig!

Men 2016 ska ju bli otroligt spännande också! Det är inte så långt kvar tills vi åker på vårt livs resa till Australien!! Och sen har jag stora planer för årets odlingar. Det ska va egen färskpotatis till midsommar tex. Och så läste jag i morse om en familj som hade halverat sina matkostnader genom att börja odla alla sina egna grönsaker. Otroligt inspirerande. Jag vill också :D.

Och nu har ju vintern äntligen landat här och sjöarna frusit på så att man kan ge sig ut. Med tanke på prognosen för helgen (kallt som fan och sol) så bestämde vi oss för att äntligen (efter flera år) att ta oss i kragen och verkligen införskaffa oss långfärdsskridskor. Det ser ju så himla härligt ut när dom svischar fram :D. Och jag älskar ju picknick och utflykter och att bara få hänga i naturen. Så till helgen blir det till att inviga dom och sörpla varm choklad. Wiihoo.

Apropå utflykter så måste jag bara berätta om i helgen. Hihi. Otroligt roligt faktiskt. Vi bestämde oss för att gå upp i skogen och klättra upp på berget där telegrafen står. Fika packades och termobrallorna åkte på. Klättrar oss uppför den vanliga vägen. Idsan med fyra tassar va ju otroligt mycket snabbare än oss i tjocka tunga kläder :'D. Hon stannade flera gånger och undrade om vi hängde med. Superstolt över henne att hon skötte sig så fint och inte drog iväg på eget stråk.

När vi börjat närma oss telegrafberget så inser vi att vi har ett par och en hund ganska strax bakom oss. Ida blev jättetaggad på lek och det blev den andra hunden också. Husse va av det oroligare slaget kan man lugnt säga. Hälsa fick dom göra och sen va ju leken igång. Ida är ju ganska öööh högljudd när hon leker och om man inte känner henne kan man nog tro att hon är lite sur. Den andra hunden kunde dom tyvärr inte släppa för då går han på vilt. Följden blev att han rätt snabbt snorde in sig lite i kopplet "oj oj oj nu har han trasslat in sig" utropar husse och börjar försöka reda ut allt. Så kom frågan om vi också skulle upp på telegrafberget vilket vi såklart sa att vi skulle. Min tanke va att husse helst ville att vi skulle gå skilda vägar så att det blev lite lugnare, men inte tänker jag ändra min rutt om någon annan tycker att situationen är bökig. Så vi fortsatte uppåt och paret med hunden hängde efter så jag tänkte att då får dom väl skylla sig själva om dom tycker att det är jobbigt.
Så kom vi upp. Telegrafen har ju stått där ett tag och stegen/trappan upp ser ju lite lagom ranglig ut. Men den förstärkte dom faktiskt i höstas med nytt fräscht virke som lyste mot det grånade tornet. "kan man gå upp i telegrafen" undrade paret oroligt. Jo då, svarade vi, vi hade ju varit upp flera gånger. "kan hunden följa med". Nej, det trodde vi inte eftersom Ida inte hade kunnat gå uppför eftersom trappan är för brant. "man kanske kan sätta honom här nere" diskuterar dom i oroliga ordalag. Inte vårt problem tyckte vi så vi letade upp en stock där vi kunde fika och tänkte inte mer på saken. Efter en stund så hör vi ett väldans skällande. Klart att hunden tyckte att det va pisstrist att bli lämnad själv när husse och matte klättrade upp i telegraden. "Oj, oj, oj, vi kommer snart" hör vi där uppifrån.

Vi fikade vidare och en stund senare hör vi paret gå bakom oss och strax efter kommer frågan om man kan komma ner för berget på andra sidan. "Det är bara följa prickarna på träden så kommer man ner" svarade ja. "kommer man ner då till vägen" undrade husse. "ja det är bara följa prickarna så kommer man så småningom ut på en större väg" sa jag igen. "så det går att komma ner alltså?" "ja det är bara följa prickarna" svarade P. Så hör vi att dom går. Ida får leta godis, vi njuter av tystnaden och tillslut bestämmer vi oss för att det är dags att röra sig hemåt. Vi börjar gå ner samma väg som vi dirigerat hundägarna om. Så inser vi efter en ganska kort stund att dom lämnat spåret och gått åt vänster där man ska svänga höger.
Här ska tilläggas att i snön så kändes det mer naturligt att gå vänster där, men det finns inga prickar på träden (och det är chockrosa prickar vi pratar om) och om man tittar höger så är det ett öppet berg (som har prickar, men det syns ju inte under snön) men längst bort ser man en prick på ett träd. Vi går den snitslade vägen och tittar hela tiden efter om dom har kommit tillbaka in på spåret. Men det hade dom inte. Dom måste ha gått tokvilse. Oroliga själar som dom va från början. Det måste vara extremt påfrestande att ha en orolig läggning från början att man måste trippelfråga om allt och sen ändå gå fel.

Nu är det ju ingen gigantisk skog och mobiltelefonen är ju uppfunnen så dom kom nog rätt tillslut ändå. Men jag måste säga att det är ju inte suprasmart att ge sig ut i en ny skog för första gången på vintern när allt ser lite annorlunda ut och man inte ser stigarna och det förmodligen inte är lika mycket folk ute och rör sig. Och så är det kallt om man går vilse. Ni vet ju att jag har gått vilse i somras i skogen (vilket mest va ett problem eftersom jag hade bråttom hem till familjen B's ankomst). Så det är mitt tips till allmänheten: gå inte ut i okända skogar på vintern.

Finns det nått annat jag vill berätta om när jag ändå är igång? Vi har köpt ett gigantiskt matbord. Det fanns ju vissa kriterier som skulle uppfyllas så det har inte varit en helt lätt uppgift. Jag ville ha ett vitt bord med iläggsskivor. Inte klaffar utan skivor som man lägger i mitten. När det är så litet som det kan ville jag att det skulle va för sex personer och helt utdraget för 10 personer. När man har kalas eller middag eller midsommar eller kräftskiva så blir det väldigt snabbt många personer. Räcker med att bara närmsta släkten skulle komma så är vi typ uppe i 20 pers liksom. P hade dessutom som krav att det skulle vara åtminstone 100-105cm brett så att man kunde få plats med lite kastruller och sånt även vid ett fullt bord med alla tallrikar och glas och sånt. Försök att hitta ett sånt bord liksom! Det finns säkert (även om jag inte hittat nått) men då kostar det säkert en halv förmögenhet. Vi löste det genom att köpa Ikeas största bord och sen när det har blivit lite torrt och varmt ute så målar vi det vitt helt enkelt :). Så köpte vi 10 stolar till och dom fyra extra som inte står vid bordet jämt vet jag inte riktigt var jag ska göra av (eller, just nu står det faktiskt åtta stolar runt, men det är ju för att jag inte vet var jag ska göra av dom extra som sagt ^^). Dessutom har vi lilla gamla bordet (som får bo bredvid trappen på övervåningen) och dess fyra stolar som fått hamla lite varstans ^^. Fullt hus nu kan man säga. Nu ser inte några av våra möbler alldeles underdimensionerade ut i alla fall - äntligen! Whoopie!

Shit.. jag kan inte fatta att det är så kort tid kvar till Australien. Jag måste köpa en stor resväska, vi ska ju ändå va borta i tre veckor liksom. Hej 2016!