Botten botten botten

Allt känns rätt botten just nu. I onsdags trodde jag att bilen äntligen kanske va hel. Bytte kamrem på den i slutet av november och sen så startade den inte. Styrboxen hade pajat. Så va utan bil i typ två veckor, vilket va värdelöst. Sen när jag äntligen fick tillbaka den så tändes ellampan. Och sen va det jul och så mycket annat så hade inte tid att lämna in den. Och sen tog jag tag i det nu i veckan då. Men lampan tänds fortfarande. Så va över hos en vän till familjen som kan mäta katalysatorn. Den verkar onekeligen va trasig. Yay för mer problem! Att ett jävla kamremsbyte ska medföra så mycket problem :(. Jag har ingen lust att ta den kostnaden i alla fall men jag är ju inte så bra på sånt där. Hoppas på det bästa och att jag slipper stöta på fler hinder. Jävligaste är att den måste besiktas snart så det är lite tidspress på att få det här att fungera nu också.

Och sen i onsdags (också!) så upptäckte mamma en knöl på Bus mage. Ringde vetrinären och fick komma in på en gång, hon klämde och kände lite och konstaterade kvickt att det är en juvertumör. Så på måndag ska Skrutten in för operation. Känns jävligt jobbigt. Och sen så kan det dröja ytterligare ett par veckor innan man får svar om den är god- eller elakartad.

Så känner mig som ett mindre vrak nu. Allt känns tungt och jobbigt. Och sen när P säger att det luktar avlopp från tvättmaskinen och att tvätten luktar blä.. ja, det är ytterligare en sten i bröstet. Har diskat ur hela maskinen nu och låtit alla lösa delar ligga i klorin så eventuella (eller snarare troliga) bakterier går hädan. Och nu går maskinen på 95 grader med ättika som tydligen (enligt massa forum) ska ta bort dålig lukt. Håller tummarna för att det funkar så man slipper gå omkring och undra vad det är för fel på tvättmaskinen och kanske behöva köpa en ny (en utgift jag gärna hoppar över).

Fick en jättefin promenad i skogen med Idsan i alla fall. Härligt att snön äntligen kom. Och minusgrader så jag kan använda min fina mössa i ull som jag fick i julklapp. Där det brukar va stigar va det mer eller mindre små bäckar så det va lite klaffsigt att traska runt, marken har väl inte hunnit frysa riktigt än. Men ändå. Fint va det i alla fall. Hatar höst och blött och sånt och klagar på att allt liksom är grått, och jag kan väl erkänna att världen va rätt grå idag också (fotot ser ju typ svartvitt ut), men det är ju på ett annat sätt. Fruset och vackert <3.

Känner mig rätt slut efter allt, känns som att jag kan gå i ide och inte vakna igen förrän till våren.