...att jag bara vill att den här veckan ska va över? Jag vill ha mina nya nycklar, jag vill ha lämnat ifrån mig dom gamla. Jag vill lämna lägenheten bakom mig. Jag vill ha alla lådor på plats så jag kan packa upp dom. Jag vill ha vår nya ugn på plats och jag vill baka. Bröd. Kakor. Tårtor. Jag vill sitta i solen på altanen. Jag är så färdig med där jag är just nu och jag vill bara komma vidare nån gång. Så fort vi tar ett steg framåt så är det någon som sträcker ut armen och bara "nehej du, stå kvar, vi måste gå igenom den här skiten också".
Jag har konstant mjölksyra i vaderna numera över allt det här. Det låter helt koko, men det känns som jag vandrat två mil redan när jag vaknar. Skitjobbigt. Nu vill jag bara ha färre saker att koncentrera mig på så jag kan få återhämta mig och ladda och se fram emot bröllopet. Och ändå.. så jävla mycket saker är det inte. Men att man inte har kontrollen på de saker som är, att man går och väntar på svar. Urk. Och inte kan man gå hem och mysa och ladda batterierna, för varenda filt och extra kudde är nerpackade. Och det är helvetiska jävla lådor överallt. Är det verkligen bara tisdag? Det borde vara minst torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar