När man läser runt om att ha trädgård och att odla och sånt så ramlar man tillslut in på ämnet kompost. Man måste ju göra av allt som man klipper bort och ansar och inte vill ha. Och man läser om folk som är helt lyriska över sina komposter. Att det är så roligt att hålla på med. Allvarligt, hur kul kan det va att slänga gräsklipp och löv i en hög?
Att vi skulle ha en kompost va självklart redan från början. Och jag tyckte väl att det räckte med att bygga ihop några kompostgaller. Men så läste man lite mer, öppna komposter(=kompostgaller) torkar ut för snabbt och det komposteras inte som det ska. Inte så kul. Så då kom vi fram till att man behöver en stängd kompost (typ en tunna med lock och andningshål). I en öppen kompost får man inte slänga matavfall heller eftersom det kan locka till sig skadedjur. Råttor och möss: håll er borta från mig!
I helgen gjorde vi slag i saken och byggde ihop komposten vi köpte i förra veckan. Nu äntligen ska man kunna slänga matrester med gott samvete :). Potatisskal och sånt vegetabiliskt har vi slängt på den öppna komposten, men det verkar som att fåglar eller nått tycker det är lite kul för påsarna har blivit upprivna typ. Så igår tog jag fram grep och skottkärra och öste över allt sånt till den nya fina stängda komposten. Och när jag ändå va igång så grävde jag runt lite i dom öppna komposterna, för det har jag ju läst att man ska göra så att det som inte är komposterat hamnar mer i mitten och kan bli attackerat från flera fronter av maskar och organismer.
Och vilken otrolig glädje jag kände när jag körde runt grepen! Jag va inte alls beredd på det, men jag blev så himla otroligt glad. Det va roligt att få ta i lite, och att se att löven och gräset vi lagt på under året faktiskt har börjat brytas ner. Jättefint. Det va magiskt och häftigt och jag.. jo jag kände nog lite maktkänsla. Den där känslan jag har när jag kan påverka saker själv. Att det jag gör gör skillnad. Wow säger jag bara! Helt plötsligt förstod jag hur man kan bli så lyrisk över en kompost.
När jag kom in så kände jag hur jag riktigt bubblade och ville förmedla allt till P. Hur häftigt det kändes att vända runt med grepen och se denna magi, fastän snön som föll som regn fast det inte va blötsnö eller snöblandat riktigt duggade tätt över mig och Ida låg och tittade på mig och undrade va sjutton va egentligen gjorde ute i det där skitvädret (hon galopperade till ytterdörren när vi gick in, det är inte ofta kan jag säga). Och jag stod i väst och tröja och gummistövlar och blandade runt. Jag tror inte riktigt jag lyckades förmedla all glädje jag kände, men ändå.
Så nu kan vi slänga mer matrester på komposten. Jag har massa roligt material till köksträdgården som jag ska börja bygga så snart vi rivigt det knäckta staketet och all överflödig aska är flyttad till någon ööh bättre plats :). Och den här snön som kom i natt försvunnit. Det är vår i kroppen och jag kan göra skillnad. Wihoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar