Så har P åkt upp till nordligaste Finland. Känns jättekonstigt, jag tror inte vi sovit ifrån varandra på närmare ett år (när han va på SuperBowlfinalen och kom hem klockan fem räknas inte). Kommer inte bli kul att gå och lägga sig ikväll :(. Slår vad om att det kommer vara svårt att somna. Goda nyheterna är väl att han kommer hem på måndag så det är inte värre än så. Blir till att spendera lite kvalitetstid med familjen så länge. Har inte orkat vara mer ambitiös än så. Kanske ska höra av mig till M och höra om hon vill ta en promenad på söndag.
Har bestämt mig för att prova att springa imorrn bitti också. Håll tummarna för mig! 6,4km. Vill inte ha för långt uppehåll, är rädd för att tappa för mycket så man måste jobba upp sig igen. Tror att det kanske mer har med vad min hjärna tror än vad kroppen faktiskt kan, men ändå. Heja mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar