Inser att jag inte kommer att fixa milen i mars :(. Förra måndagen när jag sprang så började det göra ont i tån. Som bara blev värre och värre under dagen. På kvällen så strålade smärtan upp ända till knät. Kunde knappt gå alls. Va lite bättre på tisdagen, värre onsdag morgon men bättre under dagen. Torsdag och fredag gjorde det bara hur ont som helst hela tiden.
Stukning är det enda jag kan komma på. Under helgen har det blivit bättre i alla fall och igår kändes det nästan bra, men vågar inte springa, tänk om jag river upp det igen? Idag gör det inte ont alls, men för säkerhetsskull väntar jag nog ett par dagar till.
P åker till Finland över helgen så tänkte ta tag i det då. Men jag har förlorat en vecka så att kunna klara milen i mars känns helt omöjligt :(. Som ett misslyckande. Milen i april då. Suck. När jag har gått i mål med min nuvarande plan så tänkte jag ut och springa en 5km-slinga runt sjön. Första halvan är rätt backig, både upp och ner så även om jag klarar milen på bandet så känns det som en utmaning att klara 5 utomhus. OM jag klarar det på första försöket så kommer jag känna mig helt oövervinnerlig! Klarar jag det nästan kommer jag ändå känna mig grym. När är det Vårruset är? Känner mig nästan lite sugen. Men njä.. vi får se. Förmodligen inte. Händer alltid så mycket annat på våren. Påsk, Bryssel, födelsedagar osv.
Planerar ju lite bröllop(!!) parallellt med det vanliga livet. Har med stor sannolikhet hittat min klänning nu :D. Funderar på att ge mig ut på stan i helgen med mor och syster och prova lite olika modeller för att va på den säkra sidan. Är livrädd för att jag kommer känna mig obekväm i en stor fluffig sak. Men jag känner mig inte bekväm med nått tajt som går ut från knäna. Det är i alla fall vad jag tror. Tror inte det passar Päronet Alexandra. Men få lite känsla för det hela i alla fall. Prova nått dör man ju inte av. Är ju inget fan av axelbandslöst heller, av två anledningar: 1) jag tycker jag får breda axlar i det och 2) jag är rädd för att det ska kännas som att den inte håller sig uppe, alternativt om man vrider på sig och klänningen inte sitter åt ordentligt så att klänningen inte följer med när man vrider sig. Men prova som sagt. Ska bli spännande. Har tittat på massa avsnitt av "Say yes to the dress" (vilket jag skäms lite för eftersom det är en rätt hjärndöd idé att göra ett program om blivande brudar som provar klänningar, men jag har fått en bra uppfattning av vad jag gillar och inte gillar i klänningsväg - vilket också har varit syftet) och det är sååå många som bryter ihop och är jättekänslosamma. Är lite rädd för att det ska hända mig. Och så visar dom en vigsel i slutet av varje avsnitt och minst vartannat har jag bölat till (bröllop är så vackert).
Apropå det så bröt jag faktiskt ihop lite igår. Jag såg allt så tydligt, P i frack som står längst fram i kyrkan och jag och pappa som kommer in. Och så den vita långa klänningen. Allt blev så verkligt på nått vis så jag storböla och P visste väl inte riktigt var han skulle ta vägen "du ska ju va glad" sa han hela tiden "men det buhuhuhu är jag buhuhu" svarade jag. Visst att jag verkade glad. Jag har aldrig förstått det där med att gråta av lycka, men det har hänt flera gånger sen jag träffade P <3. Tjo va snygga bröllopsfoton vi kommer ha, jag rödgråten och svullen med mascara över hela ansiktet. Snyggt. Verkligen. Men det kommer vara den bästa dagen i mitt liv <3.
Glöm inte äta en semla idag, det är ju semeldagen :D #nomnomnom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar