Kattastrofen

Måste berätta om gårdagens stora kaos.

Va ute en stund i solen och hör en katt som jamar som besatt. Det lät nästan som om den ropade på hjälp. Tyckte dessutom att ljudet kom uppifrån så jag började kika omkring och hittade rätt snabbt grannkatten uppe i en av våra ekar. Typ 9 meter upp utan speciellt många grenar under sig så han vågade inte klättra ner :(.

Tog fram vår jättestege som jag inte riktigt vet hur den funkar och fick i nödens stund lära mig hur man fäller ut den (det är en sån som går att förlänga). Reser upp stegen mot trädet, konstaterar att den inte räcker upp till kissen, men tänker att om jag kommer upp en bit så kanske han vågar klättra ner. Tre stegpinnar upp hyperventilerar jag och håller nästan på att börja gråta. Jag är inte rädd för höjder i sig, men jag är väldigt rädd för att ramla ner och göra mig illa. En stege gungar en del, så det sa stopp. Jag kunde inte klättra högre.

Så det va bara knata över till grannen och upplysa om läget och båda två kom störtande på en gång. Husse klättrade upp, och va kanske 1 meter i från katten. Katten mös ner sig i sin grenklyka och tyckte att livet va rätt schysst nu när han fått sällskap. Vi lockade och prasslade med godis men Kosmos (katten alltså) va inte så sugen på att komma ner.

Nej herregud vilket jobb vi hade framför oss.. vi surrade fast en av grannens stegar på vår för att få den längre, men då blev stegen för lång och tung så vi inte kunde resa den, så vi fick montera isär den igen för att kunna klättra upp och hänga ett rep över en gren, för att sen lyfta ner stegen igen och surra fast grannens stege igen och binda fast stegen i repet så vi kunde dra upp den i repet samtidigt som vi lyfte den. Det tog några försök men tillslut hade vi fått den i vinkel så att grann-P vågade klättra upp igen. Stegjäkeln skakade så jag vågade inte ens titta upp "nu viker sig stegen" tänkte jag bara. Skitläskigt och då stod jag ändå på marken hela tiden.

Men nu nådde husse upp och då klamra sig skruttkatten fast vid grenen så han knappt fick ner honom då ens. Men så tillslut, kanske 1,5 timme efter att jag hittat honom skrikandes så va han nere på marken igen. Han fick husarrest av matte ^^.

Vilket äventyr! Katter som fastnar i träd känns som nått som bara händer på tecknad film.

Påskhelg

Så har Påsken kommit och gått. Och jag tror att våren kanske kom till Stockholm i samband med det :). Generellt har det ju varit toppenvårväder :D.

Fint väder+ledighet=fixa i trädgården. Superhärligt, energigivande och kul :).

På påskafton hade vi våra fina föräldrar över och åt (som vanligt) alldeles för mycket mat, fikade i solen, hade äggjakt, pysslade frigolitkycklingar och målade ägg. Så där härlig som påsken ska vara. Lite barnslig och opretentiös. Underbart :).

Ida fyllde ju 10 år i lördags också. Så det blev en hysteriskt massa godis för hennes del och paketöppning. Ida gillar att öppna paket ^^. Riva, slita och helst tugga sönder allt i småbitar :'D.

P hade köpt en godisklur(?) till henne. Man gömmer godisar under små kåpor som man för in i pusslet och så är det meningen att vovven ska lyckas peta ut kåporna ur pusslet igen för att komma åt godiset. Idas godishjärngympa har oftast alltid bestått av att man ska slita sönder en strumpa, nosa reda på godis som ligger på konstiga ställen. Att man kan lyfta, kasta, tugga och krafsa på saker i fråga för att man ska komma åt godiset. Aldrig har hon fått prova på att man bara ska flytta på små saker. Så det va hysteriskt kul att se hennes frustration att det inte hjälpte att kasta pusslet i golvet, att vi sa nej när hon försökte ligga och gnaga på den som ett ben och jag vet inte allt. Galen va hon och det va kul. Det va nog fört tredje gången under dagen som vi laddade pusslet som hon började fatta vad hon faktiskt skulle göra. Hon kommer nog komma på det helt till slut. Det tråkiga med den här typen av spel för djur är ju att så fort dom löst det så fyller det inte längre nån funktion, man behöver inte längre tänka för hur man ska få ut godiset. Med det här kan man köpa fler i samma serie och bygga på till ett större pussel, och så finns det olika svårighetsgrader osv. Så det går nog att använda rätt länge innan det mister sin funktion (om det någonsin gör det, pusselbitarna kan ju sitta i olika ordning så spelet blir olika varje gång). Roligt i alla fall :).

På påskdagen blåste det ju halv storm, men det hindrade inte mig från att kratta lite (vilket va helt onödigt eftersom löven blåst tillbaka när dagen va slut) och så fixade jag i ordning mina odlingsbäddar :D. Eftersom jag är lite lat och inte vill gräva (plus att det är tjäle kvar inte alltför långt ner) så har jag gjort upphöjda bäddar (vilket har betytt flera vändor för att köpa jord istället :P). Men innan jorden åkte på så har jag lagt ut kartong över hela ytan. Det är för att inte gräs och ogräs ska kunna växa in i min nya jord. För att det ska bli lite snyggt ska jag lägga nått i gångarna, jag har bara inte bestämt mig för vad. Plattor känns hållbarast, men är kallt att gå på barfota. Men det är tungt att frakta hem, särskilt utan släp :P. Täckbark är enklare, men det kommer ju kosta lite. Och det bryts ner. Och man kan inte använda det för täckodling eftersom det försurar jorden eftersom det är av barrträd. Grus gör ont att gå på barfota. Halm vette sjutton.. jag tänker att det är osnyggt. Vi får se, det är väl ingen superpanik. 

I måndags när det va superväder igen så bestämde vi oss för att fixa våra stuprör så att vi kan ha regntunnor också. Eftersom vi har egen brunn så kan vi inte använda det vattnet för att vattna land och så, då har vi inget att diska och duscha i sen. Så då är regnvattnet bra. Har ingen bild, men det blev ruggigt bra ^^. Förutom själva vattentunnorna som är stora klarblå plasttunnor :').Men men, det är det vi har så det får va bra ^^. För en gång skull va jag inte supersur över regnet som föll i tisdags, det enda jag kunde tänka på va att jag ville kolla hur mycket vatten det genererade i tunnorna. Överraskande mycket för att inte ha regnet så himla mycket så länge. Så det känns kul att även en mindre skur gör skillnad i tunnorna. 

Nu ska jorden få ligga där och bli varm, jag ska planera hur mycket jag behöver så och när jag ska så. Tomaterna står i sina mjölkkartonger i köksfönstret. Potatisen ligger och gror i gästrummet och pysselrummet. Förhoppningsvis gör jordärtskockorna det också ^^.

I helgen ska vi byta däck på bilarna. Och finns det tid ska jag rycka upp allt dött i blomlådorna på altanen. Och kanske förbereda jorden i växthuset.. ska blanda ut den med lite gödsel så det finns nått kul för tomaterna att växa i sen ^^.

Livet är bra och jag njuter. När jag gick på kvällspromenad med Ida i förrgår och såg skymningen komma och hörde fåglarna kvittra så kände jag bara att det va det här som va meningen med mitt liv. Att jag ska få bo här och göra alla dom här härliga sakerna. Lyssna på tystnaden och fåglarna. Helt ärligt så blev jag så uppfylld av glädje att jag va tvungen att göra några glädjehopp och klacksparkar. Vilket gasade på slöhögen Ida så hon började skälla och hoppa omkring. Livet är härligt. Det är så här det ska va.

Helyllehelg

Hade en så supermysig helg. Massa trädgårdsgöra som fastän man är helt slut gör en piggare och gladare och man får massa energi. Upphör inte att fascineras över hur något som gör en så fysiskt trött kan ge mer energi än att stillasittande (som borde räknas som vila och därmed samlande av energi).

Vi har rivit staket, rensat på loftet till boden, krattat ut aska, rensat rabatt, räfsat löv (en jättehög av en miniyta.. phew! räfsan gick dessutom av), planterat några vårlökar i krukor som kantar gången, börjat försöka ta sav ur en björk (P vill brygga björksavsöl). Och dessutom har jag äntligen hittat en lagom tjock tröja/jacka och vädret börjar kännas vårigt så jag tog första springturen i fredags och andra springturen igår. Härligt. Sjukt taggad på att va ute och springa, och jag som hatade att springa förut! Inte hade jag någonsin kunnat drömma om att jag skulle längta efter det och se fram emot att äntligen få göra det. Lite dålig kondis efter vintern, men fortfarande helt ok efter omständigheterna tycker jag. Den blir snart bättre :).

Det känns verkligen att dagarna är ljusare: jag behöver inte längre klä in mig och Ida när vi går på promenad vid sex på morronen och det är inte heller kolsvart när man åker hem från jobbet. Om några veckor är det nog ljust på kvällen också #yay.

Och även om solen inte lyser varje dag så ska man banne mig ut och röra lite på sig varje dag, det gör sån himla skillnad. Och helt ärligt kan jag nog säga att visst hade det varit roligare i lördags att gå ut och fixa om solen lös (istället för frost och dimma), men när solen skiner och värmer så vill jag hellre sitta mot en varm husvägg och njuta med en trädgårdstidning eller en bok istället för att känna svetten lackas när man räfsar som en tok.

Heja ljuset!

Just det, lite pyssel hann vi med också: bivaxljus :). Dom ska vi tända till påsk (dom är ju gula ^^)

Och ikväll står lindy hop på schemat vilket ska bli sjukt kul, även om vi kör hemmavarianten i vardagsrummet just nu :). Så härligt det är att dansa!!

Iii vår!

Solen skiner! Fåglarna kvittrar! Jag tar en filt och hittar ett soligt hörn på altanen där jag dricker min kopp te. Eller inte idag, för idag är jag på kontoret, men det va precis vad jag gjorde i tisdags när jag jobbade hemma och det va vårigt ute ^^.

Det är inte långt kvar tills vi åker på vårt livs resa. Samtidigt som jag längtar och gläds och allt så känner jag mig lite förgrymmad att jag inte kan så massa saker. Jag vill prova att använda växthuset för att driva upp frön som inte behöver avhärdas. Jag vill inte behöva planera när jag ska så saker så att mamma - som kommer få sköta om mina små sådder medan vi är borta - får för mycket att stå i. Jag vill tvätta altanen och bygga mina trädgårdsland och njuta av vår.

Men kan jag inte göra det sen så får jag göra det nu. Sen blir det ju faktiskt ett tag sommar på varmare breddgrader #wiiii. Så i helgen ska vi riva staket, flytta eldtunnor och skotta överflödig aska (kan jag använda en hel eldningstunna aska till nått i trädgården? Det är så himla mycket). Jag hoppas att det inte är massa tjäle i marken så att det inte går att gräva upp skiten. Vingliga skruttiga staket. Som står i vägen. Urk. Och sen ska det bli köksträdgård a la Skillnadens Trädgård. Kartong och tidningar på marken, och löv och annat kompostmaterial och sist köpt jord överst. Fyra bäddar som är typ 1x4m. Så startar jag mitt egna lilla växelbruk. Och så ska jag bredda bädden där vitlöken och rabarbern (om den överlevt att bli trampad på av hjort och rådjur i vinter :P) och plantera jordgubbar där.

Här ska det bli trädgårdsland! Till höger om staketet är rabarber och vitlök planterad och det gröna i bakgrunden är växthuset <3

Och snart ska jag börja grodda min potatis också, ska bara läsa på lite extra först eftersom det är första gången ^^. Jag tror att det blir äggkartongsvarianten, eftersom jag råkar ha en drös äggkartonger. Och så lite jord på det och sen potatisarna. Ska man vattna?:P

Sen direkt när vi kommer tillbaka ska jag så som tusan. Då kanske tomaterna vill flytta ut till växthuset, potatisarna ut i landet och så ska väl sättlöken ner då också. Sallad, broccoli, morötter, örter, sockerärtor och massa blommor som rådjuren förhoppningsvis låter bli. Det påminner mig om att jag måste läsa på om hur och när jag ska driva dahliaknölarna som jag spontanköpte i förra veckan. En hel drös. Dom får nog bli i krukor som får kanta uppfarten, så jag vet var jag har dom när frosten kommer sen ^^.

Grymt imponerad blev jag när jag runt och kikade i krukor häromdagen. I en trasslig hög av vissnad gräslök hittade jag ett par små gröna strån som är på gång. Och myntan som svärmor hade med sig till kräftskivan och som mest bestod av ett par pinnar när jag planterade den i en hyffsat liten kruka har också vaknat. Jag som trodde att den skulle frysa ihjäl i sin lilla oskyddade kruka.

Och mitt i all mysig trädgårdsplanering och packningsplanering så tänker jag på påsken och vad vi ska ha för kul på påskbordet i år. Jag vill ha mycket grönsaker och lätt mat. Men samtidigt vill jag inte låta bli svärmors kålrotslåda och köttbullar, och mammas fröknäcken, och så ska jag försöka mig på att göra egen rödbetssallad. Och så blir det nog en lammstek. Och revbensspjäll. Och SPARRIS (undrar om sparrisen jag köpte i höstas överlevt i sin pallkrage?). Och sockerärtor måste jag nog ha också. Och paprika. Vi får väl se hur lätt maten blir :P. Men det är min målsättning i alla fall.

Igårkväll blev det lite påskpyssel och i helgen ska jag nog plocka påskris så det hinner slå ut lite grann till påsk. Tycker det är så härligt med dom små gröna bladen bland alla fjädrar och ägg ^^. Påsken är ju himla mysig på det sättet att den är så mycket mindre kravfylld än julen. Och så är det ljust och vårigt och soligt. Och det gör inget om allt godis är köpt i äggen. Och man kan prova lite nya saker, det är inte lika traditionsstyrt.

Kompostera mera

När man läser runt om att ha trädgård och att odla och sånt så ramlar man tillslut in på ämnet kompost. Man måste ju göra av allt som man klipper bort och ansar och inte vill ha. Och man läser om folk som är helt lyriska över sina komposter. Att det är så roligt att hålla på med. Allvarligt, hur kul kan det va att slänga gräsklipp och löv i en hög?

Att vi skulle ha en kompost va självklart redan från början. Och jag tyckte väl att det räckte med att bygga ihop några kompostgaller. Men så läste man lite mer, öppna komposter(=kompostgaller) torkar ut för snabbt och det komposteras inte som det ska. Inte så kul. Så då kom vi fram till att man behöver en stängd kompost (typ en tunna med lock och andningshål). I en öppen kompost får man inte slänga matavfall heller eftersom det kan locka till sig skadedjur. Råttor och möss: håll er borta från mig!

I helgen gjorde vi slag i saken och byggde ihop komposten vi köpte i förra veckan. Nu äntligen ska man kunna slänga matrester med gott samvete :). Potatisskal och sånt vegetabiliskt har vi slängt på den öppna komposten, men det verkar som att fåglar eller nått tycker det är lite kul för påsarna har blivit upprivna typ. Så igår tog jag fram grep och skottkärra och öste över allt sånt till den nya fina stängda komposten. Och när jag ändå va igång så grävde jag runt lite i dom öppna komposterna, för det har jag ju läst att man ska göra så att det som inte är komposterat hamnar mer i mitten och kan bli attackerat från flera fronter av maskar och organismer.

Och vilken otrolig glädje jag kände när jag körde runt grepen! Jag va inte alls beredd på det, men jag blev så himla otroligt glad. Det va roligt att få ta i lite, och att se att löven och gräset vi lagt på under året faktiskt har börjat brytas ner. Jättefint. Det va magiskt och häftigt och jag.. jo jag kände nog lite maktkänsla. Den där känslan jag har när jag kan påverka saker själv. Att det jag gör gör skillnad. Wow säger jag bara! Helt plötsligt förstod jag hur man kan bli så lyrisk över en kompost.

När jag kom in så kände jag hur jag riktigt bubblade och ville förmedla allt till P. Hur häftigt det kändes att vända runt med grepen och se denna magi, fastän snön som föll som regn fast det inte va blötsnö eller snöblandat riktigt duggade tätt över mig och Ida låg och tittade på mig och undrade va sjutton va egentligen gjorde ute i det där skitvädret (hon galopperade till ytterdörren när vi gick in, det är inte ofta kan jag säga). Och jag stod i väst och tröja och gummistövlar och blandade runt. Jag tror inte riktigt jag lyckades förmedla all glädje jag kände, men ändå.

Så nu kan vi slänga mer matrester på komposten. Jag har massa roligt material till köksträdgården som jag ska börja bygga så snart vi rivigt det knäckta staketet och all överflödig aska är flyttad till någon ööh bättre plats :). Och den här snön som kom i natt försvunnit. Det är vår i kroppen och jag kan göra skillnad. Wihoo!

Lite hög på livet

Ibland bara slår det mig, hur fantastiskt livet är. Jag kunde knappt önska mig mer än det jag har. Mina drömmar om villa volvo vovve är uppnått. Det är magiskt och fantastiskt och jag trodde aldrig att jag skulle nå hit typ.

Just nu knarkas det Äntligen hemma på ledig tid. Det kliar i fingrarna att fixa och dona och bygga och göra om göra bättre. I söndags for vi och handlade en dörr till gaderoben (äntligen slipper man se kläder det första man gör när man kommer uppför trappan). Som i ett rus börjar man på en gång fundera över vad man ska hitta på härnäst.

Jag har så många tankar och idéer om vad jag vill göra och för varje liten sak vi gör så blir huset mer och mer vårt hus snarare än nått vi bara flyttat in i. Bastu, inglasad altan, dubbelgarage (eller åtminstone carport), öppen spis, större kyl och frys, räcke till trappan, skafferi, fönsterväggar med skjutdörrar så att inne blir ute och ute blir inne, köksträdgård, häck, inhägna tomten, fälla alla träd som skymmer solen, bygga en trappa från altanen, lägga om taket på växthuset, bli självförsörjande på grönsaker åtminstone sommartid. Det finns säkert mer som jag inte ens kommer på nu som jag går och tänker på titt och tätt ^^. Jo just det, ett tak över ytterdörren som går ut lite, så man inte behöver stå halvt i regnet och torka blöt hund :).

Men allt har sin tid, jag känner ingen stress att göra allt. En del saker kanske aldrig blir gjorda.. men man måste ju ha drömmar. En jordkällare vill jag ha också. Det finns en hel del större projekt i mina tankar, hehe. Takfönster i walk in closet, badkar där uppe, göra om badrummet där nere. Vi kommer ju aldrig lida brist på för mycket pengar i alla fall :'D.

Som sagt, en sak i taget. Och saker tar ju ofta mycket längre tid än man tror (särskilt om man är tidsoptimist som undertecknad). I år ska fanimej bastun byggas. Det har vi ju vetat om redan innan vi köpt huset att det skulle byggas. Och så ska jag anlägga en mindre köksträdgård. Typ 25kvm inklusive gångar. I växthuset ska det mestadels bli tomater och kanske nån gurka och physalis. Yum. Ute ska jag starta ett växelbruk (fyra bäddar med olika typer av grödor som får flytta varje år - på det sättet hindrar man jordbundna sjukdomar att få fäste). Potatis, sockerärtor, broccoli, morötter, salladslök, kryddväxter, spenat. Det är min plan, sen kan man ju utöka med flera olika saker ju mer van man blir. Men odling är ju rätt nytt för mig så jag vill inte ta på mig för mycket. Särskilt inte med tanke på att vi är borta mitt i bästa såperioden :P. Det kommer bli så himla bra känner jag! Vet precis hur det ska se ut med bäddarna och gångarna. Staketet som står där ska få ryka. Och så hoppas jag att rabarbern växer så att det knakar och att alla vitlökar blir fantastiska. Nästa år ska jag odla en drös med chili och göra egen chilisås på har jag bestämt redan nu ^^. Lite sent att så chili nu känner jag och jag vet inte riktigt var jag ska ha den, så det får som sagt bli nästa år. Sen får jag hoppas att hallonbuskar och vinbärsbuskarna som jag köpte förra året växer och sätter massa bär i år. Och att träden vi planterade i höstas har etablerat sig och mår bra :).Och att det blir ett bättre äppelår är förra året, en liten stackars skål blev det ju bara..

Och förutom saker man kan äta har jag host host skaffat några blomfrön. En hel drös ska få bo i den lite upphöjda rabatten på framsidan. Sen blir det luktärter som ska få klättra på väggar och sänggavlar. Och massa annat kul som jag inte vet riktigt var jag ska göra av än :D.

Att bo i hus är mer jobb än jag kunde drömma om. Samtidigt är det helt fantastiskt. Aldrig någonsin tidigare i mitt liv har jag känt vilken skillnad mina val gör. Aldrig har vi sopsorterat så mycket som vi gör nu, men det är verkligen ett område där man direkt märker vilken skillnad det gör. Istället för att ställa ut soptunnan varje vecka gör vi det kanske en gång i månaden. Högst. Om man inte haft kräftskiva eller nått sånt förstås. När man betalar för varje hämtning istället för en engångssumma så blir det ganska mycket att spara på att göra så. Och om jag väljer att gosa ner mig i en filt i soffan istället för att sitta i shorts och linne så kan man ha det lite svalare inne och det påverkar ju elräkningen rätt duktigt. Det är härligt att känna att man kan påverka sitt liv så mycket och känna att mina val gör skillnad. Även om jag inte känner att det gör nån stor skillnad i det stora kretsloppet (vilket jag såklart förstår att det ändå gör, men det är inte lika påtagligt som storleken på räkningen i brevlådan), så känner jag att jag gör stor skillnad för mig. Det är väl lite maktkänsla antar jag, hihi.

Såklart kan jag sakna lite att inte ha så mycket ansvar. Att bo i hyresrätt och betala en summa varje månad och om nått går sönder så är det nån annans problem inte mitt. Bara ringa och säga "kom och fixa". Det ger ju mycket mer tid att kunna syssla med hobbies som scrapbooking eller tvspel eller vad man nu gillar. Men det är helt fantastiskt med hus tycker jag, att känna att jag är min egen på ett helt annat sätt. Och jag har ju såklart tid att pyssla med mitt också, men ofta väljer jag att inte göra det för att göra något som har med huset eller trädgården att göra. För det är ett nytt intresse som är himla kul. Man är fysisk på ett nytt sätt. Och jag känner mig lite vuxen, vilket är en rätt mäktig känsla det också. Jag vill inte byta vårt hus mot allt i världen. Förutom Ida och P så är att skaffa hus (med dom såklart) det bästa jag gjort. I alla fall som jag kan komma på bara sådär :).

Ja jag njuter verkligen av livet nu. Jag ser fram emot en lång härlig och varm sommar. Snart drar vi på vår livs resa till Australien. Jag har världens bästa man och bor i världens bästa hus och har världens underbaraste hund. Jag får stå i vårt stora härliga kök och baka och laga god mat. Vi har ordentliga möbler så man får plats många vid. Livet blir inte mycket bättre. Vi är friska och busar med varandra och varje dag kan man luta sig tillbaka och känna att "yes, jag älskar mitt liv".

Nytt år

Så va vi inne i 2016. Det känns lite sorgset att lämna 2015 bakom sig. Det har varit ett fantastiskt år och i och med huset har jag upplevt alla årstider på nytt. Allt från att kratta löv, klippa gräsmatta, elda ris, sola till klafsa i lera, bygga midsommarstång, plocka blommor och gå på upptäcksfärd. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur livet 2015 skulle gestalta sig!

Men 2016 ska ju bli otroligt spännande också! Det är inte så långt kvar tills vi åker på vårt livs resa till Australien!! Och sen har jag stora planer för årets odlingar. Det ska va egen färskpotatis till midsommar tex. Och så läste jag i morse om en familj som hade halverat sina matkostnader genom att börja odla alla sina egna grönsaker. Otroligt inspirerande. Jag vill också :D.

Och nu har ju vintern äntligen landat här och sjöarna frusit på så att man kan ge sig ut. Med tanke på prognosen för helgen (kallt som fan och sol) så bestämde vi oss för att äntligen (efter flera år) att ta oss i kragen och verkligen införskaffa oss långfärdsskridskor. Det ser ju så himla härligt ut när dom svischar fram :D. Och jag älskar ju picknick och utflykter och att bara få hänga i naturen. Så till helgen blir det till att inviga dom och sörpla varm choklad. Wiihoo.

Apropå utflykter så måste jag bara berätta om i helgen. Hihi. Otroligt roligt faktiskt. Vi bestämde oss för att gå upp i skogen och klättra upp på berget där telegrafen står. Fika packades och termobrallorna åkte på. Klättrar oss uppför den vanliga vägen. Idsan med fyra tassar va ju otroligt mycket snabbare än oss i tjocka tunga kläder :'D. Hon stannade flera gånger och undrade om vi hängde med. Superstolt över henne att hon skötte sig så fint och inte drog iväg på eget stråk.

När vi börjat närma oss telegrafberget så inser vi att vi har ett par och en hund ganska strax bakom oss. Ida blev jättetaggad på lek och det blev den andra hunden också. Husse va av det oroligare slaget kan man lugnt säga. Hälsa fick dom göra och sen va ju leken igång. Ida är ju ganska öööh högljudd när hon leker och om man inte känner henne kan man nog tro att hon är lite sur. Den andra hunden kunde dom tyvärr inte släppa för då går han på vilt. Följden blev att han rätt snabbt snorde in sig lite i kopplet "oj oj oj nu har han trasslat in sig" utropar husse och börjar försöka reda ut allt. Så kom frågan om vi också skulle upp på telegrafberget vilket vi såklart sa att vi skulle. Min tanke va att husse helst ville att vi skulle gå skilda vägar så att det blev lite lugnare, men inte tänker jag ändra min rutt om någon annan tycker att situationen är bökig. Så vi fortsatte uppåt och paret med hunden hängde efter så jag tänkte att då får dom väl skylla sig själva om dom tycker att det är jobbigt.
Så kom vi upp. Telegrafen har ju stått där ett tag och stegen/trappan upp ser ju lite lagom ranglig ut. Men den förstärkte dom faktiskt i höstas med nytt fräscht virke som lyste mot det grånade tornet. "kan man gå upp i telegrafen" undrade paret oroligt. Jo då, svarade vi, vi hade ju varit upp flera gånger. "kan hunden följa med". Nej, det trodde vi inte eftersom Ida inte hade kunnat gå uppför eftersom trappan är för brant. "man kanske kan sätta honom här nere" diskuterar dom i oroliga ordalag. Inte vårt problem tyckte vi så vi letade upp en stock där vi kunde fika och tänkte inte mer på saken. Efter en stund så hör vi ett väldans skällande. Klart att hunden tyckte att det va pisstrist att bli lämnad själv när husse och matte klättrade upp i telegraden. "Oj, oj, oj, vi kommer snart" hör vi där uppifrån.

Vi fikade vidare och en stund senare hör vi paret gå bakom oss och strax efter kommer frågan om man kan komma ner för berget på andra sidan. "Det är bara följa prickarna på träden så kommer man ner" svarade ja. "kommer man ner då till vägen" undrade husse. "ja det är bara följa prickarna så kommer man så småningom ut på en större väg" sa jag igen. "så det går att komma ner alltså?" "ja det är bara följa prickarna" svarade P. Så hör vi att dom går. Ida får leta godis, vi njuter av tystnaden och tillslut bestämmer vi oss för att det är dags att röra sig hemåt. Vi börjar gå ner samma väg som vi dirigerat hundägarna om. Så inser vi efter en ganska kort stund att dom lämnat spåret och gått åt vänster där man ska svänga höger.
Här ska tilläggas att i snön så kändes det mer naturligt att gå vänster där, men det finns inga prickar på träden (och det är chockrosa prickar vi pratar om) och om man tittar höger så är det ett öppet berg (som har prickar, men det syns ju inte under snön) men längst bort ser man en prick på ett träd. Vi går den snitslade vägen och tittar hela tiden efter om dom har kommit tillbaka in på spåret. Men det hade dom inte. Dom måste ha gått tokvilse. Oroliga själar som dom va från början. Det måste vara extremt påfrestande att ha en orolig läggning från början att man måste trippelfråga om allt och sen ändå gå fel.

Nu är det ju ingen gigantisk skog och mobiltelefonen är ju uppfunnen så dom kom nog rätt tillslut ändå. Men jag måste säga att det är ju inte suprasmart att ge sig ut i en ny skog för första gången på vintern när allt ser lite annorlunda ut och man inte ser stigarna och det förmodligen inte är lika mycket folk ute och rör sig. Och så är det kallt om man går vilse. Ni vet ju att jag har gått vilse i somras i skogen (vilket mest va ett problem eftersom jag hade bråttom hem till familjen B's ankomst). Så det är mitt tips till allmänheten: gå inte ut i okända skogar på vintern.

Finns det nått annat jag vill berätta om när jag ändå är igång? Vi har köpt ett gigantiskt matbord. Det fanns ju vissa kriterier som skulle uppfyllas så det har inte varit en helt lätt uppgift. Jag ville ha ett vitt bord med iläggsskivor. Inte klaffar utan skivor som man lägger i mitten. När det är så litet som det kan ville jag att det skulle va för sex personer och helt utdraget för 10 personer. När man har kalas eller middag eller midsommar eller kräftskiva så blir det väldigt snabbt många personer. Räcker med att bara närmsta släkten skulle komma så är vi typ uppe i 20 pers liksom. P hade dessutom som krav att det skulle vara åtminstone 100-105cm brett så att man kunde få plats med lite kastruller och sånt även vid ett fullt bord med alla tallrikar och glas och sånt. Försök att hitta ett sånt bord liksom! Det finns säkert (även om jag inte hittat nått) men då kostar det säkert en halv förmögenhet. Vi löste det genom att köpa Ikeas största bord och sen när det har blivit lite torrt och varmt ute så målar vi det vitt helt enkelt :). Så köpte vi 10 stolar till och dom fyra extra som inte står vid bordet jämt vet jag inte riktigt var jag ska göra av (eller, just nu står det faktiskt åtta stolar runt, men det är ju för att jag inte vet var jag ska göra av dom extra som sagt ^^). Dessutom har vi lilla gamla bordet (som får bo bredvid trappen på övervåningen) och dess fyra stolar som fått hamla lite varstans ^^. Fullt hus nu kan man säga. Nu ser inte några av våra möbler alldeles underdimensionerade ut i alla fall - äntligen! Whoopie!

Shit.. jag kan inte fatta att det är så kort tid kvar till Australien. Jag måste köpa en stor resväska, vi ska ju ändå va borta i tre veckor liksom. Hej 2016!